Man litar på en viss person upp till hundra. Man berättar allt för personen och ibland kanske man också tänker på personen nästan hela tiden. Typ att personen ska må bra och va glad och allt. Man lägger ner halva sin tid på personen. Man trodde aldrig att personen skulle svika eller nått sånt. Men sen får man reda på att den personen du såg som din närmaste, egentligen är din fiende från långt håll. Världen är fullt med falska människor. Man kan inte lita på en enda människa förutom sig själv. Om man vill berätta nån grej till nån, berätta inte till mer än 1 person. För att om flera får reda på grejen så vet man exakt vem det är som är falsk. Det är bra att sånna människor finns eftersom dom är som ett exempel. Vissa vänner börjar ignorera från ingenstans, Bli falska och kanske börja sprida falska rykten. Det ända man ska göra är att skita i personerna. Låtsas att dom inte existerar och X:a dom helt. Man ska inte lägga ner sin tid på en person som inte lägger ner sin tid för dig. Man ska aldrig visa sig svag framför folk. Tillslut vännerna som börjat ignorera kommer tillbaka till dig när dom märker att du lyckats utan dom. Men sanningen man ska förlåta, även om man inte borde. För att man lever bara en gång och man vet inte hur länge man kommer leva. Men man ska förlåta folk till en viss gräns. Till exemplen om personen förut skapat falska rykten om dig, förlåt dom men det är bättre med bara Hej och Hejdå. Dom där som inte kan va tysta om privata grejer, dom man kan lägga gräns. Alltså att man inte ska berätta sånna grejer till personen mer. Så man ska tänka innan man säger nått till nån. För man vet aldrig hur folk tänker.